Dag 1: Resan

Resan började 05.30 på Tisdag morgon. Jag hade spenderat i princip hela natten med att tänka igenom packningen och genomföra den. Två timmars sömn hann jag med innan kroppen sa ifrån kl 03 - det är dags att sova lite inför resan.

Klockan 9.30 var vi alla samlade på Arlanda. Flygresan skulle börja med en 2 timmars flight ner till Zürich, för att sedan avslutas med en 12 timmar lång flygning från Zürich till San Francisco, med Swiss Air. Aldrig i mitt liv tror jag att jag flugit så länge. Jag hoppades på att få flyga en 747:a, men det fick bli en skruttig gammal A340 istället.

Tiden på planet spenderades mestadels till att dricka upp det som flygvärdinnorna gav en, och att försöka sova. Matteus, min stolsgranne, lyckades verkligen med båda punkter. Det följer ett bildbevis på detta.

Jag & Matteus.

Servicen var ganska bra - och vi fick mängder av mat. Hade varit skönt med typ WiFi - förhoppningsvis är det inte bara Norweigan som erbjuder detta, inom rimlig tid.

Hur som helst - efter oändligt lång väntan så visade skärmen framför mig att det började bli dags att landa snart.

Det närmar sig.

Skärmen framför mig visade inte bara det - den visade roliga texter också. Den här texten tyckte jag var ganska fnissig. Höhe über Meer.

Rolig text.

Till slut slutade flygmaskinen att trotsa Newtons lagar, och vi nådde något som kallas "marken". Ett ganska nytt koncept för mig efter så lång tid snurrande uppe i luften. Vi hämtade ut väskorna, passerade genom den välkända passkontrollen, och sedan var det dags att ta tunnelbanan till Powell St, där vi har vårt hostel.

Tre nylandade StuDsare.

Suddig bild från tunnelbanan.

Efter en halvtimmes u-båtsfärd så nådde vi Powell St. Hostelet var bara ett stenkast därifrån. Ganska fint hostel, sköna sängar och lite sån där mysig hostelstämning. Jag bor med Emma, Emma och Tobias.

Vårt rum.

Senare på kvällen, trots jet laget, så mötte jag och Alexander (+ några till som hakade på) upp några gamla D:are som numera bor i SF. Åt en bit god mat på CPK (Californian Pizza Kitchen), sedan sa kroppen verkligen i från - efter typ 48 timmars uptime började det bli dags att gå och lägga sig. Eftersom dagen tar slut när man går och lägger sig så tar detta inlägg slut plötsligt